En rasstandard är ett dokument som metodiskt beskriver hur en hundras typiskt sett ska se ut och vara. Standarden behandlar rasens ursprung och användningsområde, konstruktion, rörelser, päls, färg och storlek. Rasstandarden ska fungera som utgångspunkt för avel och bedömning av avelsresultat vid utställning.
Svenska Kennelklubben, SKK, är medlem i den internationella organisationen Federation Cynologique Internationale, FCI. SKK erkänner därmed alla raser som erkänns av FCI. Det är rasens hemland som bestämmer över standarden inom FCI. För varje FCI-erkänd ras publicerar FCI den rasstandard som gäller inom hela organisationen.
FCIs standarder är uppställda enligt en särskild mall med fasta rubriker. SKK översätter FCIs standarder till svenska och översättningarna publiceras på SKKs webbplats. FCIs raser är indelade i 10 grupper utifrån ursprung och användningsområden.
Inom FCI kan en rasstandard ändras på initiativ av rasens hemland. Hemlandet skickar då den reviderade standarden, på ett av FCIs språk, till FCI för fastställande. När det har skett så publiceras standarden på FCI:s webbplats och den gäller därefter inom hela FCI. Nedan följer rasstandarden för Shetland Sheepdog. Vill man fördjupa sig mer i rasens utseende och karaktär så kan vi varmt rekommendera Raskompendium, som finns att köpa i vår klubbshop.
Ursprungsland/Hemland
England
Bakgrund/Ändamål
Shetland Sheepdog eller sheltie, som rasen kallas i dagligt tal, härstammar från små gårdshundar av vallhundstyp med spetsinslag, som kolonisatörerna av Shetlandsöarna förde med sig från Skandinavien, huvudsakligen västnorge. Under senare delen av 1400-talet kom isländska fiskare till öarna och de medförde egna hundar, också dessa av spetshundstyp. Kombinationen av dessa raser och skotska vallhundar gav med tiden upphov till den speciella ras som kallades ”toonie dog”. Med tiden kom man att avla in små exemplar av rasen långhårig collie och härigenom skapades den ras, som vi idag känner som Shetland Sheepdog.
Helhetsintryck
Shetland Sheepdog är en liten, långhårig, mycket vacker hund av vallhundstyp, med harmonisk och proportionerlig kroppsbyggnad. Den får aldrig vara klumpig eller grov. Karaktäristiskt för sheltie är den rikliga pälsen, som bildar man och krås, det välformade huvudet och det söta uttrycket.
Viktiga måttförhållanden
Kroppslängden, mätt från skulderled till sittbensknöl, skall något överstiga mankhöjden.
Uppförande/Karaktär
Shetland Sheepdog skall vara sund och aktiv, alert, vaken, vänlig och intelligent. Den är tillgiven och uppmärksam mot sin ägare, reserverad gentemot främlingar, men skall aldrig vara nervös.
Huvud
Huvudet skall vara ädelt. Sett uppifrån och i profil skall det likna en lång, trubbig kil, som smalnar av från öronen till nos. Huvudet skall i sin helhet stå i proportion till hundens storlek. Det är den perfekta balansen och förhållandet mellan skalle och nosparti, ögonens form, placering och färg samt de korrekt placerade och burna öronen som ger det karaktäristiska uttrycket
Skallparti
Skallen skall vara flat och måttligt bred mellan öronen. Skallens bredd skall stå i proportion till skallens och nospartiets längd. Nackknölen skall ej vara markerad. Skallpartiet och nospartiet skall vara lika långa med mittpunkten vid inre ögonvrån. Skallen och nosryggen skall i profil bilda parallella plan.
Stop
Stopet skall vara lätt men tydligt markerat.
Nosparti
Nospartiet skall vara väl rundat.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart.
Läppar
Läpparna skall vara strama och läppränderna svarta.
Käkar/tänder
Käkarna skall vara jämna, välskurna och starka. Underkäken skall vara väl utvecklad. Tänderna skall vara starka och slutna i ett perfekt och jämnt saxbett. Korrekt placerade tänder och fulltaligt bett är synnerligen önskvärt.
Kinder
Kinderna skall vara flata och mjukt övergå i nospartiet.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, snedställda och mandelformade. De skall vara mörkbruna, med undantag för hos blue merlefärgade hundar, hos vilka ett eller båda ögonen kan vara blå eller ha blå fläckar. Ögonkanterna skall vara svarta.
Öron
Öronen skall vara små. De skall vara måttligt breda vid basen och sitta tämligen tätt på huvudet. I vila bärs öronen tillbakalagda. När hunden lystrar förs öronen framåt och bärs resta med framåtvikta tippar.
Hals
Halsen skall vara muskulös, väl välvd och av tillräcklig längd, så att huvudet kan bäras stolt.
Kropp
Rygglinje
Ryggen skall vara plan med ett graciöst svep över länden.
Kors
Korset skall vara gradvis sluttande.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda. Bröstkorgen skall dock vara avsmalnande i sin nedre hälft, för att ge rörelsefrihet åt skuldror och framben.
Svans
Svansen skall vara lågt ansatt, avsmalnande och nå minst till hasleden. Svansen skall vara rikligt bepälsad och bäras lätt uppåtböjd. I rörelse får svansen bäras något högre, dock aldrig över rygglinjen. Svansknyck får ej förekomma.
———————— EXTREMITETER ————————
Framställ
Frambenen skall framifrån sett vara raka. De skall vara muskulösa och torra med stark benstomme.
Skulderblad
Skuldrorna skall vara mycket väl tillbakalagda. Vid manken är de endast skilda åt av ryggraden, men skulderbladen skall vara snedställda utåt för att ge plats åt de väl välvda revbenen. Skuldrorna skall vara väl vinklade mot överarmarna.
Överarm
Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa.
Armbåge
Avståndet från manke till armbågsled skall vara lika med avståndet från armbågsled till marken.
Mellanhand
Mellanhanden skall vara stark och fjädrande.
Framtassar
Framtassarna skall vara ovala med kompakta trampdynor. Tårna skall vara välvda och slutna.
Bakställ
Lår
Låren skall vara breda och muskulösa. Lårbenet skall bilda en rät vinkel mot bäckenet.
Knäled
Knäledsvinkeln skall vara tydligt markerad.
Has
Hasleden skall vara torr, vinklad och lågt ansatt med stark benstomme. Bakifrån sedda skall hasorna vara parallella.
Baktassar
Baktassarna skall vara ovala med kompakta trampdynor. Tårna skall vara välvda och slutna.
Rörelser
Rörelserna skall vara smidiga, flytande och graciösa med bra påskjut bakifrån. Rörelserna skall täcka mycket mark med ett minimum av ansträngning. Passgång, korsande rörelse, rullande rörelser eller stela, styltiga eller höga rörelser är absolut inte önskvärt.
Päls
Shetland Sheepdog skall ha s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall vara långt, rakt med grov struktur. Underullen skall vara mjuk, kort och tät. På hals och bröst skall pälsen vara mycket riklig och bilda man och krås. Frambenen skall ha rikliga fanor. Ovanför hasen skall bakbenen vara rikligt pälsbeklädda, men nedanför hasleden skall pälsen vara tämligen kort. Även ansiktet skall ha kort päls.
Helt korthåriga hundar är absolut inte önskvärda.
Sobel
Färgen får vara ren eller skuggad i alla nyanser från blekt guldfärgad till mörkt mahognyfärgad, men nyansen i sig skall vara djup. Vargsobel (sobelfärg med grått inslag) och rent grå färg är inte önskvärt.
Trefärgad
Intensivt svart på kroppen. Varmt tan-färgade tecken föredras.
Blue merle
Klar silverblå färg med stänk och marmorering i svart. Varmt tanfärgade tecken föredras, men avsaknad av sådana skall inte anses som fel. Stora, svarta fläckar, skiffer- eller rostfärgade skiftningar i täckhår eller underull är absolut inte önskvärt. Helhetsintrycket måste vara blått.
Tillåtna färger är också svart och vit samt svart med tan-tecken.
Vita tecken får finnas hos alla färgvarianter utom svart med tantecken. De vita tecknen får finnas som bläs, halsring, på bröst och krås, på benen och på svansspetsen. Alla eller några av dessa vita tecken är önskvärda (utom hos svart och tan-tecknade hundar). Avsaknad av vita tecken skall dock inte betraktas som fel.
Vita fläckar på kroppen är absolut inte önskvärt.
Storlek
Mankhöjd
Idealhöjd Hanhund 37 cm
Idealhöjd Tik 35,5 cm
Avvikelse med mer än +/- 2,5 cm från dessa idealhöjder är absolut inte önskvärt.
———————— AVVIKELSER ————————
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.